Kroppsspråk

Gestaltningen fortsätter. Jag ska meditera och läka eller stimulera flödet i mitt halschakra för att förbättra min förmåga till ärlig kommunikation och för att ta in och värdera kunskap. För att göra detta behöver jag också stimulera mitt hjärtchacra, för att öka min tillit, glädje, acceptans och kärlek. Jag behöver också rikta energi till mitt tredje öga, mitt tredje öga-chakra, för att komma framåt och utveckla mitt intelligens, min fantasi och intiution. Energierna från hjärt- och tredje ögat-chakrat strömmar genom halschakrat och utgör grund för allt jag kommunicerar. Känner jag inte tillit, glädje eller acceptans kommer jag inte våga kommunicera fritt eller ärligt. Har jag inte intiution eller tillit eller fantasi, kommer jag inte hitta något att säga.

Halschakrat påverkar talförmågan, liksom skapandeförmågan då det kopplas till armarna. Genom meditation, att äta frukt och dricka ört-te som läker min hals, och att ha färgen turkos och blått nära till hands. Grönt, lavendel och grön mat för mitt hjärt-chakra och tredje ögat chakrat stimuleras av färgen lila.


(vägg av text om varför jag ska göra ovanstående)
Jag har under helgen gjort research om kroppsspråk och också om kroppens sju chakran. Jag har alltid haft en viss fascination för så kallade new age filosofier, där jag inkluderar teorin om kroppens chakran. Samtidigt som jag inser att jag till viss del tror på detta. Att kroppen har olika energicentrum, vars öppenhet och flöden påverkar hur vi mår, kommunicerar och agerar. Att vi kan "felsöka" eller stimulera ett flöde till ett visst chakra som vi upplever att vi inte har tillgång till.
Chakran härstammar egentligen ur hinduismen och är central inom exempelvis yoga, och är en filosofi som varit logisk för väldigt många människor, mycket längre än vad bibeln funnits. De har förts vidare i en muntlig tradition och skrevs därefter i sanskrit. Det finns dem som försöker bevisa att idén om chakran och livsenergi (prana) existerar genom att försöka uppmäta dem enligt västerländsk vetenskaplig tradition. Det är nämligen just det som saknas för att bevisa dess existens, vilket gör att detta anses som flummigt och bluff. Detta icke-mätbara, jag har en stark sympati till denna typ av kunskap som allt som oftast avfärdas då det inte är mätbart, och därmed inte vetenskapligt eller logiskt. Men om det inte ärlogiskt, hur kan denna teori överlevt sedan 1000 år f.k?

Jag gillar denna filosofi av många anledningar, dels att det innebär att alla kroppar, alla människor sitter inne på jämlik potential. Men att vi nyttjar den utefter vad vi låter vår energi och medvetenhet strömma genom. Det finns rätt mängd av magi och spänning inom filosofin i förhållande till vad som låter logiskt och rimligt och vad som verkar helt galet och orimligt. Det finns en liknande typ av laddad balans som i dualismen personlig/privat för mig. Tillika inom konstnärligt utövande och hur vi ser på emotionell intelligens kontra teoretisk intelligens.

Chakran kopplas ofta ihop med kroppslig intelligens och kroppsspråk. Att vårt kroppsspråk ger uttryck för vilka chakran som vi låter flöda fritt och vilka vi skyler eller sluter energi från.
För mig blir idén om chakran logisk i kombination med meditation eller utvecklingsprocesser. Att tanken på ett chakra gör det lättare för mig att kunna fokusera  på ett visst utvecklingsområde inom mig själv. Istället för att tänka på någonting stort som att bli bättre på att kommunicera och bli självsäker i mitt kroppsspråk och i min kropp, kan jag tänka på att stimulera ett flöde inom ett chakraområde som påverkar kommunikationen. För mig blir det ett mer lättåtkomligt ändamål då jag inte behöver känna att jag misslyckas var gång jag känner mig osäker, utan jag kan snarare tänka att det bara saknas lite energiflöde här som jag behöver ge utrymme för. Potentialen finns, det ska bara hitta sin väg ut.

"An inability to communicate may also stem from the fear you may experience at being unsure of how your thoughts will be received by another."

"Negative thoughts and emotions cause the energy centers to go into disorder. Think about self-expression as an outflow of energy. Whether you are speaking, writing, communicating through body language, creating art, building something, inventing, dancing or the many other ways to express yourself – you are putting out energy from your core, from your soul. You are showing the world, “this is who I am.”

But when you are having trouble communicating, it can be directly related to an imbalance in your throat chakra. Your heart chakra, third eye and crown chakra are trying to send communications and energy through your throat chakra – communications from the heart, mind and the soul; but if the throat chakra is blocked, that pure, loving, wonderful energy is blocked and so cannot come out clearly, honestly or with full expression because the throat chakra is not operating at full capacity. Negative feelings and emotions put your chakras off their game. Mostly, these are related to low self-esteem!

An imbalanced throat chakra can also lead to physical ailments such as ear infections, bronchitis, thyroid imbalances, laryngitis and more. Remember the mind/body connection – everything you feel or think has an effect on the physical body."

http://www.chakrahealing.com/blog/throat-chakra-meditation/

Kroppen

Jag fortsätter arbeta med kroppen. Bilden av kroppen, eller sinnesbilden av kroppen.
Har under några dagar tecknat med blyerts, kroppen såsom jag upplever den i stunden. Det är inte nödvändigtvis porträttiskt likt min kropp, men såsom jag avbildar den i huvudet med min uppfattning om dess anatomi. Det blir aldrig riktigt likt mig, vilket jag finner intressant.

Under helgen har jag varit på dansworkshop i Malmö. En utav dem introducerade mig för den japanska dansen Butoh. En dansform som går bort ifrån reglerna som finns inom dansen, utmanar bilden av skönhet och vad som får sägas på scen.

Min workshopledare, Sharon Kihara berättade att Butoh kom fram under slutet av 50-talets Japan. Japans kultur som har väldigt hårda sociala regler och normer kring hur en beter sig, med tyngdpunkt på att aldrig vara en börda för någon annan. Att en är en tillgång så länge en lyfter upp det positiva och endast visar detta för varandra. Något som innebär att det är svårt att möta känslor eller händelser som är våldsamma eller traumatiska, då det anses ohövligt att be om hjälp. "negativa" känslor hålls alltså inom en och ligger under ytan hela tiden, redo att koka över. Kihara berättade ett exempel om hennes far som i sin barndom fick uppleva att sin hemstad bombades, och kamraterna på andra sidan gatan låg döda på gatan. Istället för att ringa polisen eller be om hjälp packade familjen ihop sina tillhörigheter och började vandra till en annan stad, som också den bombades, så de fick vända till en tredje, fjärde, femte stad och reagerade socialt som att "jamen hoppsan ja vi får väl fara hit istället, oj oj nä nu gick vi hit.." som om det vore världsliga saker.
Butoh är en av många reaktioner av detta, att uttrycka de där bortträngda känslorna och uttrycken som inte ryms i den sociala konventionen. Hur kulturen bearbetar trauma, likt hur tyskland bearbetade kriget genom expressionism och expressionistisk dans (neue tanzen).

Jag intresserar mig för kroppsspråket och hur dansen tillåter mig som dansare förstå någonting genom att låta hela kroppen bearbeta det som jag säger. Och också att försöka uttrycka detta så att någon annan förstår. Kroppsmedvetenheten intresserar mig, samtidigt som det skrämmer mig då kroppen för mig förknippas med tabu och skam. Att inte visa upp sig, att inte få utrymme att säga vad en vill. Att dansens språk också har en mängd normer om vad som är vackert och vad som får sägas och av vilken typ av kropp som får säga det.

Teoretisera

EQ förknippas med socialpsykologin och deras teorier. Jag kom över två teorier inom fältet som jag fann intressanta.
Symbolisk interaktionism och spegel jag.

Symbolisk interaktionism är ett perspektiv där en ser på samhället som en summa av alla pågående interaktionshändelser. Samhället uppfattas på så sätt och en process i ständig rörelse. Herbert Blumer som myntade begreppet, menar att människor agerar gentemot objekt baserat på meningen som dessa objekt har för dem. Meningen kommer från social interaktion och modifieras genom tolkning. Perspektivet används i observerande syften och blir numera avfärdat som ett allt för subjektivt arbetssätt för att anses korrekt.

Detta kopplar jag mycket till performativitetsteori, till semiotik och till affordance begreppet. Huruvida det är för subjektivt är en konstant balansakt, inte helt olik personlig/privat vilket jag ser som en koppling. Kanske en långsökt koppling men ändock. Samtidigt tänker jag att i fältstudier, kan den undersökande aldrig särskilja sig sin egen personliga infallsvinkel, sin subjektivitet. I många fall är det den som gör arbetet intressant, tycker jag. Däremot behöver det subjektiva skrivas ut och förhållas till och analyseras.

Här kommer spegel jag in, vilket kort och gott innebär att en betraktar sig själv ur omgivningens synvinkel. Alltså har ett självreflexivt perspektiv och förhållande. Jag tänker att detta liknar Hermenuetiken som används som en grundpelare inom konst- och bildvetenskapen. Främst den Hermenuetik efter Gadamer som ifrågasätter möjligheten att överhuvutaget finna en objektiv sanning. Gadamer föreslår att vi istället för att tala om sanningen bör inse att allt kan förstås på flera olika sätt. Hermenuetiken har på sätt och vis blivit ett förhållningssätt till den subjektiva forskarrollen som behöver ett konstant självreflekterande inslag, ett spegel jag, som med hjälp av metod och teori kan frambringa en sanning bland många.

Det objektiva är helt enkelt inte så intressant för mig, det subjektiva däremot, det är där utbyten sker, det är där det sociala mötet och utbytet sker.
Dualismen Personligt/privat bränner för mig.
Jag verkar hitta mycket intressant teoretiskt på ämnet samtidigt som jag är intresserad av temat vilket gör att jag känner mig säker på detta som en intressant ingång i detta examensarbete.

Examenskurs. PM. Uppstartstankar

Här är mitt PM:
http://prezi.com/ymx84ycwwkns/?utm_campaign=share&utm_medium=copy&rc=ex0share

Jag hittade detta examensarbete idag http://www.diva-portal.org/smash/get/diva2:226781/FULLTEXT01.pdf
Som tar upp begreppet emotionell intelligens vilket jag tänkte titta närmare på. Det tangerar det jag intresserar mig av men inte till punkt och pricka. Jag intresserar mig för balansgången mellan att arbeta med emotionella teman eller ämnen, men utan att gå över gränsen för det privata. Att som konstnär eller lärare eller student hålla balansen där. Det är en balansakt som jag tycker är väldigt intressant.

Emotionell intelligens förkortas till EQ, emotionell kvot, vilket gör det jämförbart med IQ och således också någonting som ska kunna mätas. EQ används också synonymt med social kompetens som avgörs av en persons förmåga att vara självreflexiv över sina känslor och veta varför denne känner på ett visst sätt. Liksom personens förmåga att möta och analysera andra människors känslo-uttryck, vilket blir starkt förknippat med förmåga till empati.

Examens arbetet ovan tar upp att pedagogiker som Reggio Emilia och Waldorf arbetar utefter Emotionell intelligens. Gällande svenska skolan, hänvisar skribenten till Lpo94, alltså läroplanen för obligatoriska skolväsendet, förskoleklassen och fritidshemmet.

Kanske att det kan vara värt att titta på hur en kan arbeta med emotionell intelligens i äldre åldrar, vad som står i nya läroplanen, och kanske hur en kan arbeta med detta i bildämnet?