relevant studie

Newsflash, vi lär oss på olika sätt!
http://www.svt.se/nyheter/vetenskap/ny-studier-kan-revolutionera-forskning-om-inlarning

Textligt PM

Efter dagens handledning känner jag mig lite trygg, och efter att ha formulerat ett PM känner jag mig ännu tryggare i att jag är någonting på spåren. Nu gäller det bara att plocka ur de godaste bitarna så jag håller kursen intressant och givande så jag inte hamnar på något virrigt sidospår som jag brukar göra. 

Pm examensarbete.

Bakgrund:

Jag arbetar med frågeställningar som berör tid, repetition och reflektion i ett praktiskt arbete. Hur mycket tid har läraren för repetition och reflektion, men kanske främst hur mycket tid har eleverna för det samma? Jag upplever att tid och repetition är förutsättningar för reflektion, samt att reflektion är förutsättningen för lärandet (kan förankras i Deweys teorier, att vi måste reflektera över det upplevda för att det ska bli erfarenhet). Samtidigt upplever jag att läroplanen sätter upp så pass många kunskapskrav att det är svårt att ge eleverna nog tid för fördjupning. Att hålla ett fyllt schema, och att stressa igenom uppgifter ger även en bild om vad det är som eftersträvas med undervisningen. Kvantitet före kvalitet.

Didaktisk frågeställning:

Hur mycket tid ges till det praktiska användandet av kunskaper i bildämnet, och vad är det metakognitiva lärandet av det?

Metod/ undersökning:

Genom att gå tillbaka i mitt muskelminne och arbeta med en metod som jag inte kan förklara i ord utan måste visa, fann jag en väg till reflektion över praktiska kunskaper. Jag fingervirkar i olika storlekar och material, i olika takt och dokumenterar min process. Att skapa fingervirkningarna kräver tid i form av förberedelser, och de stora virkningarna innebär större rörelser som engagerar hela kroppen. Den stora rörelsen innebär att mitt muskelminne utvecklats till någonting nytt, ger nya insikter och perspektiv och rörelsen i sig är repetitiv. Jag undersöker tidsbegreppet genom att utmana idén om att producera många olika saker. Jag repeterar samma sak, som skapar samma resultat, men som ändå blir någonting annorlunda. Det blir mer.

Teori:

Vidgade språkbegreppet, att det finns information som inte går att ta till sig via text eller tal. Behöver mer input gällande teorier.

Käll- och litteraturförteckning:

http://www.oru.se/PageFiles/15299/Burman.pdf

Imsen, Gunn, Elevens värld: introduktion till pedagogisk psykologi, 4., rev. uppl., Studentlitteratur, Lund, 2006, kap 9

Aulin-Gråhamn, Lena, Persson, Magnus & Thavenius, Jan, Skolan och den radikala estetiken, Studentlitteratur, Lund, 2004

Har ej läst ännu, men verkar intressant för mitt arbete:

http://umu.diva-portal.org/smash/get/diva2:418338/FULLTEXT02.pdf

Vad vill jag säga?

Jag började processen med handens kunskap och muskelminnen.. detta gav mig mitt material, fingervirkningen. Fingervirkningen gav mig en rörelse, vaggan. Vaggan gav mig tid för reflektion, vaggan är en repetition, någonting som är en förutsättning för muskelminnen.
Hur många repetitioner krävs innan en rörelse går på autopilot?

Min process går runt i en cirkel, tankegångarna knyts bitvis ihop med varandra. Mitt fokus ligger därmeot inte längre på muskelminnet utan kretsar lite mer nu på ämnet tid, och repetitioner. Att få tid att repetera i förmån för handens kunskap. Detta känner jag att jag vill skriva om. Hur mycket tid ges till det praktiska användadet av kunskaper i bildämnet, och vad är det metakognitiva lärandet av det?

Min gestaltning kommer således behandla repetition och att ge det tid.
Just nu undersöker jag hur jag ska berätta detta på bästa sätt i min gestaltning.
Undersökte materialet ytterligare, samlade mina tåtar, och känner mig lite besviken för att massan upplevs så liten..

Samlade ihop det på golvet och arbetade mitt i det. Både med en fingervirkning, och med bara rörelsen av vaggan. Det känns som ett fågelbo, det gillar jag inte riktigt, det ger en konnotation i fel riktning.. men jag gillar trasslet. Kanske att en kan montera på väggen eller i taket och arbeta bredvid för att göra en koppling mellan den repetativa rörelsen och materialet.

Rörelsen i kombination med materialet gör index för hur lång tid det tagit att skapa tåtarna. Hur länge jag repeterat rörelsen. Jag vill egentligen ha mer material. Det kan jag producera, då måste jag lägga min sista matbudget på tyg.. pappret tar för lång tid. Ska jag inkludera ett nytt material typ plast?

Gillar inte plast, det tar mig per automatik till en diskussion om hållbar utveckling. Plast som material är för laddat... men kan vara intressant med att hänga upp tåtarna...

 

Innebär det här att jag kommer göra ett performance? Vågar jag verkligen det, för det känns superläskigt?
Vad skulle det innebära att göra en film av det? Vad säger materialet i sig självt? Behövs rörelsen? Behövs materialet? Ska jag göra någonting helt annat?

Tusen frågor.

tid

Tänker på tiden till reflektion, att låta någonting få landa.

Tiden att skaffa material (tyg), Bearbeta materialet (riva remsor), Arbeta (påta), Nysta. Påta igen, låta vara eller riva upp?

Papper i dokumentförstöraren, klistra ihop remsorna, påta pappersremsorna, nysta papperspåtningen, Påta igen, låta vara eller riva upp?

Vad är det jag vill säga? Hur vill jag säga det? Kan jag säga det på ett bättre sätt?

Repetition - tid - reflektion
Att våga ta tid, jag vågar sällan ta upp andras tid, är rädd att andra ska tycka det blir tråkigt. Vi har inte tid med tråkigt längre.. valde att inte snabbspola dokumentationen denna gång, experimenterar med att ta tid.
Känner att jag måste sätta ner foten snart, men vet inte var. Kan jag verkligen ha genomgått en process där jag gjort samma sak genom hela processen? Det är nytt för mig, jag brukar byta spår femtio gånger.. det här känns ovant.

Det tar sådan tid, få frågorna att landa, rörelsen att gå smidigt.
Arbetade annorlunda idag, med påtandet på fötterna, fick en gedigen stretchning av benen samtidigt..

Gillar att jag inte behövde någonting annat än mig själv och materialet.. annorlunda muskelgrupper som arbetar, ny rörelse.

reflektion

Var på Ikea och skaffade mer material. Reflekterade över det metakognitiva lärandet i att repetera.
Repetition om nya kunskaper brukar komma naturligt, att en återberättar vad en lärt sig under dagen på kvällen för familj eller för en vän eller i en dagbok. Formulerar en ny insikt på i sin facebook feed eller på en blogg.. eller hur nu kidsen gör det nu för tid'n.
Tänker att det inte går att repetera då intrycken blivit för många. Att det är svårt att plocka ut separata lärdomar ut en hel kontext som en dag i livet kan vara. Att den nya informationen inte landar där och då, utan oftast i ett annat sammanhang som också vävs in i upplevelsen av insikt.

Att repetera, just för att lära sig repetera.
Att sitta ner, vara tyst, lyssna, följa skriftliga & muntliga anvisningar, att arbeta självständigt och i grupp, att arbeta mot yttre såväl som inre mål.

Jag letar plats som jag känner att jag får kontakt med mina reflektioner.
Gick längs med älven idag och letade blåsiga platser där jag kunde arbeta med pappersslingorna.
Tänkte att vinden skulle ge det en spännande dimension. Det gjorde det väl, men det var inte det som var grejjen. Gick upp i storlek och vävde där jag behövde ta några steg mellan öglorna. Absolut inte STORT men nog för att få en ny repetativ rörelse.. men blev lite avbruten av vinden.
Började smått på en plats där jag var i vägen också men kände inte riktigt att jag vill integrera med folk, jag vill inte konfronteras då jag väl jobbar.

Fortsätter tänka på platsen och fortsätter arbeta under tiden jag reflekterar.

Referens plats:

Jee Young Lee fotografier i hennes studio.

Filmade som vanligt en dokumentation också men orkar inte visa den för att det känns orelevant.