Repetition om nya kunskaper brukar komma naturligt, att en återberättar vad en lärt sig under dagen på kvällen för familj eller för en vän eller i en dagbok. Formulerar en ny insikt på i sin facebook feed eller på en blogg.. eller hur nu kidsen gör det nu för tid'n.
Tänker att det inte går att repetera då intrycken blivit för många. Att det är svårt att plocka ut separata lärdomar ut en hel kontext som en dag i livet kan vara. Att den nya informationen inte landar där och då, utan oftast i ett annat sammanhang som också vävs in i upplevelsen av insikt.
Att repetera, just för att lära sig repetera.
Att sitta ner, vara tyst, lyssna, följa skriftliga & muntliga anvisningar, att arbeta självständigt och i grupp, att arbeta mot yttre såväl som inre mål.
Jag letar plats som jag känner att jag får kontakt med mina reflektioner.
Gick längs med älven idag och letade blåsiga platser där jag kunde arbeta med pappersslingorna.
Tänkte att vinden skulle ge det en spännande dimension. Det gjorde det väl, men det var inte det som var grejjen. Gick upp i storlek och vävde där jag behövde ta några steg mellan öglorna. Absolut inte STORT men nog för att få en ny repetativ rörelse.. men blev lite avbruten av vinden.
Började smått på en plats där jag var i vägen också men kände inte riktigt att jag vill integrera med folk, jag vill inte konfronteras då jag väl jobbar.
Fortsätter tänka på platsen och fortsätter arbeta under tiden jag reflekterar.
Referens plats:
Jee Young Lee fotografier i hennes studio.
Filmade som vanligt en dokumentation också men orkar inte visa den för att det känns orelevant.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar