tid

Tänker på tiden till reflektion, att låta någonting få landa.

Tiden att skaffa material (tyg), Bearbeta materialet (riva remsor), Arbeta (påta), Nysta. Påta igen, låta vara eller riva upp?

Papper i dokumentförstöraren, klistra ihop remsorna, påta pappersremsorna, nysta papperspåtningen, Påta igen, låta vara eller riva upp?

Vad är det jag vill säga? Hur vill jag säga det? Kan jag säga det på ett bättre sätt?

Repetition - tid - reflektion
Att våga ta tid, jag vågar sällan ta upp andras tid, är rädd att andra ska tycka det blir tråkigt. Vi har inte tid med tråkigt längre.. valde att inte snabbspola dokumentationen denna gång, experimenterar med att ta tid.
Känner att jag måste sätta ner foten snart, men vet inte var. Kan jag verkligen ha genomgått en process där jag gjort samma sak genom hela processen? Det är nytt för mig, jag brukar byta spår femtio gånger.. det här känns ovant.

Det tar sådan tid, få frågorna att landa, rörelsen att gå smidigt.
Arbetade annorlunda idag, med påtandet på fötterna, fick en gedigen stretchning av benen samtidigt..

Gillar att jag inte behövde någonting annat än mig själv och materialet.. annorlunda muskelgrupper som arbetar, ny rörelse.

reflektion

Var på Ikea och skaffade mer material. Reflekterade över det metakognitiva lärandet i att repetera.
Repetition om nya kunskaper brukar komma naturligt, att en återberättar vad en lärt sig under dagen på kvällen för familj eller för en vän eller i en dagbok. Formulerar en ny insikt på i sin facebook feed eller på en blogg.. eller hur nu kidsen gör det nu för tid'n.
Tänker att det inte går att repetera då intrycken blivit för många. Att det är svårt att plocka ut separata lärdomar ut en hel kontext som en dag i livet kan vara. Att den nya informationen inte landar där och då, utan oftast i ett annat sammanhang som också vävs in i upplevelsen av insikt.

Att repetera, just för att lära sig repetera.
Att sitta ner, vara tyst, lyssna, följa skriftliga & muntliga anvisningar, att arbeta självständigt och i grupp, att arbeta mot yttre såväl som inre mål.

Jag letar plats som jag känner att jag får kontakt med mina reflektioner.
Gick längs med älven idag och letade blåsiga platser där jag kunde arbeta med pappersslingorna.
Tänkte att vinden skulle ge det en spännande dimension. Det gjorde det väl, men det var inte det som var grejjen. Gick upp i storlek och vävde där jag behövde ta några steg mellan öglorna. Absolut inte STORT men nog för att få en ny repetativ rörelse.. men blev lite avbruten av vinden.
Började smått på en plats där jag var i vägen också men kände inte riktigt att jag vill integrera med folk, jag vill inte konfronteras då jag väl jobbar.

Fortsätter tänka på platsen och fortsätter arbeta under tiden jag reflekterar.

Referens plats:

Jee Young Lee fotografier i hennes studio.

Filmade som vanligt en dokumentation också men orkar inte visa den för att det känns orelevant.

referenser

Är sjuk.
Tänker arbeta utomhus under morgondagen.
Förbereder material och hittar referenser och inspiration.
Försöker tränga djupare och hitta motiv och trådar.

Monotonitet och repetivitet i skolan. Kan vara både positivt och negativt.


Riitta Päiväläinen, konstnär:

Dana Barnes, textil designer:

Marina Abramovi´c, om att det händer någonting då det repeteras över tid:

American Tribal Style:
Om att repetera rörelser till den grad att ett enkelt tecken av personen längst fram, förklarar vilka rörelser som kommer och hur många takter rörelsen ska ta att utföra. Tillåter gruppen att improvisera tillsammans, nöter rörelsen in i muskelminnet så att dansen kan improviseras på scen utan att någon verkar hamna utanför "koreografin".

Kata:

Precission walking/ synchronized walking:

Repetetiva rörelser.. en absolut nödvändighet.. utan den hade inte ögat kunna fokusera på statiska punkter, hjärtat hade inte slagit, vi hade inte kunnat föröka oss. Årstiderna måste variera, vi är i ständig rörelse, men inte nödvändigtvis i en linjär sådan. När vi kommer tillbaka kan vi jämföra, så såg det ut förra vändan, hur det ut nu? Ger möjlighet för utveckling, lärdomar, förbättring, reflektion. Se där, cirkeln i min process, jag är tillbaka vid att ge tid för reflektion, minervas uggla.

Lyfter blicken

Måste lyfta blicken lite från det handgripliga görandet och fördjupa mig.

Cellular memory, populärvetenskap. Fact or fiction? Spelar det roll?

Prof. Gary Schwartz:
Any system, any set of cells that has feedback mechanisms in a network is gonna learn the same way that neurones do.

Ja, allt som står här är ju bara självklarheter men ändå.
http://www.dn.se/insidan/inlarningen-blir-battre-om-fler-sinnen-aktiveras/

Det här med att nysta.

Body memory.. att vi ingår i nätverk. Pandora. Svampens mycel. Att bära med sig förfäders minnen.
Att vi går i cirklar, att alla feedback mekanismer vi har i kroppen reflekteras i vårt sociala liv.
Att vi går i cirklar. Historian upprepar sig. Att vårt sätt att bebo planeten, göra effektiv stadsplanering organiserar sig på snarlika sätt som svampens nätverk. Allt följer mönster. Nätverk, nystan, trådar, delar av helhet.

http://www.wired.com/2010/01/slime-mold-grows-network-just-like-tokyo-rail-system/

http://www.ted.com/talks/janine_benyus_biomimicry_in_action

så jävla meta.

Jobbade vidare på papperskorven idag. En person frågade vad jag gjorde, jag sa att jag fingervirkade. Personen sa att det såg ut som påtning och började prata om fingervirkning med mig. Jag lyssnade inte så mycket för jag insåg att jag ju faktiskt höll på att påta.
En snarlik teknik, men som ligger mycket närmare mig tidsmässigt i muskelminnet.

Det jag trodde att jag mindes, var någonting snarlikt men inte fullt ut fingervirkning. Go muskel"minnet".

Har sedan dess bara velat skratta för att metanivån är så påtaglig och att det här föll i mitt knä på ett faktiskt ganska humoristiskt sätt. Här har jag pratat om rädslan att förlora minnen och går runt med illusionskunskaper som mina händer besitter. Vad spelar det roll då i detta fall?
Att jag ville fingervirka med började påta istället?

Spelar det roll?

Ja, då jag var så övertygad om att jag mindes. Och med denna insikt kommer mitt förhållningsätt till "fingervirkningen" byta riktning. Allting är förändrat.

Nej, jag har ju fortfarande producerat samma material. Jag har kvar hela tankekedjan och processen. Ingenting är förändrat.

En intressant och omtumlande dag.

Handens införmåga till abstrakt tänkande.
Att bara vara här och nu, jag och materialet, jag och min fysiska omgivning.
Att fastna i det redan kända, och tränga djupare i det.


Minnets svek
Muskelminnets övertag på det teoretiska målet.
Vanans lag
Den närmsta utvecklingszonen - innebär också att det finns den senaste utvecklingszonen?


Hur går jag vidare med det här?
Känns pinsamt att jag inte kom ihåg hur en fingervirkar. Ännu pinsammare att behöva bekänna detta.