referenser

Är sjuk.
Tänker arbeta utomhus under morgondagen.
Förbereder material och hittar referenser och inspiration.
Försöker tränga djupare och hitta motiv och trådar.

Monotonitet och repetivitet i skolan. Kan vara både positivt och negativt.


Riitta Päiväläinen, konstnär:

Dana Barnes, textil designer:

Marina Abramovi´c, om att det händer någonting då det repeteras över tid:

American Tribal Style:
Om att repetera rörelser till den grad att ett enkelt tecken av personen längst fram, förklarar vilka rörelser som kommer och hur många takter rörelsen ska ta att utföra. Tillåter gruppen att improvisera tillsammans, nöter rörelsen in i muskelminnet så att dansen kan improviseras på scen utan att någon verkar hamna utanför "koreografin".

Kata:

Precission walking/ synchronized walking:

Repetetiva rörelser.. en absolut nödvändighet.. utan den hade inte ögat kunna fokusera på statiska punkter, hjärtat hade inte slagit, vi hade inte kunnat föröka oss. Årstiderna måste variera, vi är i ständig rörelse, men inte nödvändigtvis i en linjär sådan. När vi kommer tillbaka kan vi jämföra, så såg det ut förra vändan, hur det ut nu? Ger möjlighet för utveckling, lärdomar, förbättring, reflektion. Se där, cirkeln i min process, jag är tillbaka vid att ge tid för reflektion, minervas uggla.

Lyfter blicken

Måste lyfta blicken lite från det handgripliga görandet och fördjupa mig.

Cellular memory, populärvetenskap. Fact or fiction? Spelar det roll?

Prof. Gary Schwartz:
Any system, any set of cells that has feedback mechanisms in a network is gonna learn the same way that neurones do.

Ja, allt som står här är ju bara självklarheter men ändå.
http://www.dn.se/insidan/inlarningen-blir-battre-om-fler-sinnen-aktiveras/

Det här med att nysta.

Body memory.. att vi ingår i nätverk. Pandora. Svampens mycel. Att bära med sig förfäders minnen.
Att vi går i cirklar, att alla feedback mekanismer vi har i kroppen reflekteras i vårt sociala liv.
Att vi går i cirklar. Historian upprepar sig. Att vårt sätt att bebo planeten, göra effektiv stadsplanering organiserar sig på snarlika sätt som svampens nätverk. Allt följer mönster. Nätverk, nystan, trådar, delar av helhet.

http://www.wired.com/2010/01/slime-mold-grows-network-just-like-tokyo-rail-system/

http://www.ted.com/talks/janine_benyus_biomimicry_in_action

så jävla meta.

Jobbade vidare på papperskorven idag. En person frågade vad jag gjorde, jag sa att jag fingervirkade. Personen sa att det såg ut som påtning och började prata om fingervirkning med mig. Jag lyssnade inte så mycket för jag insåg att jag ju faktiskt höll på att påta.
En snarlik teknik, men som ligger mycket närmare mig tidsmässigt i muskelminnet.

Det jag trodde att jag mindes, var någonting snarlikt men inte fullt ut fingervirkning. Go muskel"minnet".

Har sedan dess bara velat skratta för att metanivån är så påtaglig och att det här föll i mitt knä på ett faktiskt ganska humoristiskt sätt. Här har jag pratat om rädslan att förlora minnen och går runt med illusionskunskaper som mina händer besitter. Vad spelar det roll då i detta fall?
Att jag ville fingervirka med började påta istället?

Spelar det roll?

Ja, då jag var så övertygad om att jag mindes. Och med denna insikt kommer mitt förhållningsätt till "fingervirkningen" byta riktning. Allting är förändrat.

Nej, jag har ju fortfarande producerat samma material. Jag har kvar hela tankekedjan och processen. Ingenting är förändrat.

En intressant och omtumlande dag.

Handens införmåga till abstrakt tänkande.
Att bara vara här och nu, jag och materialet, jag och min fysiska omgivning.
Att fastna i det redan kända, och tränga djupare i det.


Minnets svek
Muskelminnets övertag på det teoretiska målet.
Vanans lag
Den närmsta utvecklingszonen - innebär också att det finns den senaste utvecklingszonen?


Hur går jag vidare med det här?
Känns pinsamt att jag inte kom ihåg hur en fingervirkar. Ännu pinsammare att behöva bekänna detta.

Vaggan. Det handgripliga görandet.

Backtrackar tanken

Nu har jag gjort nedslag på muskelminnen, varför gjorde jag det? Går bak ett steg till att se det större perspektivet. Hur hamnade jag vid fingervirkningen och min största rädsla - att tappa alla mina minnen = min identitet?

Det handlade om:
språkets hiearki, det verbala ordets begränsningar, liksom dess möjligheter (abstrakt tänkande)
Det vidgade språkbegreppet som vi genom förskola och lågstadiet övat upp en fantastisk förmåga i tappar tyngd och status - varför? Då det ändå anses värdefullt för att minnas den viktigaste grunden?
Det jag minns med händerna, minns jag kanske inte i ord. Hur ska jag förklara någonting jag inte kommer ihåg i ord? - Fingervirkning.

Kan jag förklara det jag minns i händerna med ord?

Our behaviour is a function of our experience. We act according to the way we see things.
If our experience is destroyed, our behaviour will be destructive.
If our experience is destroyed, we have lost our own selves.
(The Politics of Experience (1967), publ. Routledge & Kegan Paul. First Chapter reproduced here.
 https://www.marxists.org/reference/subject/philosophy/works/en/laing.htm)

Ovanstående citat, grunden för tankegången om att tappa alla mina minnen och min identitets rötter.

Har svårt att komma ihåg tankegångerna och kedjan väl på handledning, då sitter jag mitt i allting och har svårt att formulera mig. Går ofta därifrån superförvirrad. Nu är jag på det klara med tankegången igen.
Men vad tusan gör jag med allt det här?

(Har samlat, skapat, reflekterat, "misslyckats", reflekterar igen och är i det irriterande förvirrade stadiet i processen. Att veta att det är en del av det, gör det inte mindre irriterande eller förvirrande)