Nu har jag gjort nedslag på muskelminnen, varför gjorde jag det? Går bak ett steg till att se det större perspektivet. Hur hamnade jag vid fingervirkningen och min största rädsla - att tappa alla mina minnen = min identitet?
Det handlade om:
språkets hiearki, det verbala ordets begränsningar, liksom dess möjligheter (abstrakt tänkande)
Det vidgade språkbegreppet som vi genom förskola och lågstadiet övat upp en fantastisk förmåga i tappar tyngd och status - varför? Då det ändå anses värdefullt för att minnas den viktigaste grunden?
Det jag minns med händerna, minns jag kanske inte i ord. Hur ska jag förklara någonting jag inte kommer ihåg i ord? - Fingervirkning.
Kan jag förklara det jag minns i händerna med ord?
Our behaviour is a function of our experience. We act according
to the way we see things.
If our experience is destroyed, our behaviour will be destructive.
If our experience is destroyed, we have lost our own selves.
(The Politics of Experience (1967), publ. Routledge & Kegan Paul.
First Chapter reproduced here.
https://www.marxists.org/reference/subject/philosophy/works/en/laing.htm)
Ovanstående citat, grunden för tankegången om att tappa alla mina minnen och min identitets rötter.
Har svårt att komma ihåg tankegångerna och kedjan väl på handledning, då sitter jag mitt i allting och har svårt att formulera mig. Går ofta därifrån superförvirrad. Nu är jag på det klara med tankegången igen.
Men vad tusan gör jag med allt det här?
(Har samlat, skapat, reflekterat, "misslyckats", reflekterar igen och är i det irriterande förvirrade stadiet i processen. Att veta att det är en del av det, gör det inte mindre irriterande eller förvirrande)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar