Jag saknar kontext men känner att det är lite skönt. Samtidigt är det läskigt att jag inte kan motivera varför jag gör det här, tänker vidare på kontroll och vilka regler jag har för mitt skapande. Hästen ser ut så här innan jag börjar idag.
fredag 26 september 2014
onsdag 24 september 2014
Det börjar
Nu har jag landat själsligt efter Norge-resan under helgen. Jag behövde en ledig eftermiddag och kväll för att processa upplevelserna av de dramatiska landskapen jag sett, de låga molnen som nästan når marken i fjälldalen, den långa tågresan genom vad som såg ut som ett Miyazaki landskap.
Det lämnade intryck, det fick mig att längta hem till Umeå och gav mig en känsla som gnagt i mig rätt länge nu att jag saknar naturen, den vilda naturen.
När jag var i parkerna i måndags blev kontrasten så väldigt stor. Från fjälltoppar och naken sten som blottats i livsfarliga ras i branterna, till en planerad rabatt med bänkar placerade på exakt lika avstånd från varandra i en halvcirkel för att beskåda blommorna. Asfaltsränderna som bryter upp gräsmattan. Den articifiella naturen. Det blev för stor kontrast för mig att ta in där och då, jag klarade bara av att vara en timme på platsen. Den timmen fördrevs genom att använda upp materialet i påsen för att skapa vindfångaren. Någonting som inte går att släta till eller kontrollera, någonting jag kunde relatera till, vinden.
Det första jag reagerade på när jag kom till göteborg var mängden asfalterade gångstigar på slumpmässiga ställen. Även pyttesmå stigar var asfalterade för att underlätta åtkomligheten. Att min närmsta "skog", svartemossen, bryts av på mitten av cykelbanan som går mellan biskopsgården och Volvo Torslanda. Att en hör lastbilar, mopeder och industrins dunkande när en går en skogspromenad.
En illusion av fritt växande, men inom kontrollerade områden. Jag upplever livet likadant.
Mycket i livet är i förändring för mig nu, studietidens avslut, relationers omformuleringar, företagets otydliga struktur, vad jag egentligen vill göra och vars jag vill befinna mig i framtiden. Livet i förändring och i rörelse i riktningar som jag inte kan kontrollera över just nu utan måste låta det komma som det kommer. Det gör mig stressad, det gör att jag tänker på allting samtidigt och har svårt att hitta fokus.
Jag saknar struktur, jag tror det är därför jag dragits till uppdragen som sätter en tydlig struktur för utforskandet då jag inte riktigt har sinnesfrid att tänka själv och fantisera.
Jag kanske behöver uppfinna en struktur för att hitta fokus i vimlet av tusen saker?
Kanske fann jag tröst i de vildvuxna landskapen som inte har en människo-bestämd struktur utan lever och växer efter slumpen? Att det går ganska bra ändå och att det går att växa stort.
Tänker på Momo och kampen om tiden igen.
Det är nog dags att läsa den igen.
Det lämnade intryck, det fick mig att längta hem till Umeå och gav mig en känsla som gnagt i mig rätt länge nu att jag saknar naturen, den vilda naturen.
När jag var i parkerna i måndags blev kontrasten så väldigt stor. Från fjälltoppar och naken sten som blottats i livsfarliga ras i branterna, till en planerad rabatt med bänkar placerade på exakt lika avstånd från varandra i en halvcirkel för att beskåda blommorna. Asfaltsränderna som bryter upp gräsmattan. Den articifiella naturen. Det blev för stor kontrast för mig att ta in där och då, jag klarade bara av att vara en timme på platsen. Den timmen fördrevs genom att använda upp materialet i påsen för att skapa vindfångaren. Någonting som inte går att släta till eller kontrollera, någonting jag kunde relatera till, vinden.
Det första jag reagerade på när jag kom till göteborg var mängden asfalterade gångstigar på slumpmässiga ställen. Även pyttesmå stigar var asfalterade för att underlätta åtkomligheten. Att min närmsta "skog", svartemossen, bryts av på mitten av cykelbanan som går mellan biskopsgården och Volvo Torslanda. Att en hör lastbilar, mopeder och industrins dunkande när en går en skogspromenad.
En illusion av fritt växande, men inom kontrollerade områden. Jag upplever livet likadant.
Mycket i livet är i förändring för mig nu, studietidens avslut, relationers omformuleringar, företagets otydliga struktur, vad jag egentligen vill göra och vars jag vill befinna mig i framtiden. Livet i förändring och i rörelse i riktningar som jag inte kan kontrollera över just nu utan måste låta det komma som det kommer. Det gör mig stressad, det gör att jag tänker på allting samtidigt och har svårt att hitta fokus.
Jag saknar struktur, jag tror det är därför jag dragits till uppdragen som sätter en tydlig struktur för utforskandet då jag inte riktigt har sinnesfrid att tänka själv och fantisera.
Jag kanske behöver uppfinna en struktur för att hitta fokus i vimlet av tusen saker?
Kanske fann jag tröst i de vildvuxna landskapen som inte har en människo-bestämd struktur utan lever och växer efter slumpen? Att det går ganska bra ändå och att det går att växa stort.
Tänker på Momo och kampen om tiden igen.
Det är nog dags att läsa den igen.
måndag 22 september 2014
Dokumenterar tid
Jag gick med påsen till parkerna idag, stannade till i hagaparken och undersökte materialet. Knåpade ihop en liten vindfångare som jag knöt vid ett trädstaket.
https://plus.google.com/u/0/b/101308407338766787487/101308407338766787487/posts/3prcxUNmteG?pid=6062014091437150754&oid=101308407338766787487
Har börjat dokumentera vad jag spenderar tid på. Känner ironiskt nog att det tar väldigt mycket tid att dokumentera allt, jag måste ha ett bättre system. Har testat att anteckna och ljuddokumentera idag.. allt för tidskrävande.
07.00 Väckarklockan ringer
07.10 äter frukost vid datorn
07.30 packar ryggsäcken
08.20-08.25 borstar tänderna och tar på ytterkläder
08.30-08.50 Åker spårvagn
09.00 -14.40 Skola
14.50 - 15.50 Sitter i Hagaparken
16.00 hoppar på en vagn vid järntorget.
16.22 Äter risifrutti och banan på dansskolan på stigbergstorget
19.40 går från dansskolan
20.20 Går av spårvagnen vid mildvädersgatan
21.00 - 21.38 förbereder skolarbete
21.50-22.20 makaroner till middag
22.40 - 23.20 tog ett bad.
23.37 - 00.05 borstar tänderna och bloggar.
Nu går jag och lägger mig.
https://plus.google.com/u/0/b/101308407338766787487/101308407338766787487/posts/3prcxUNmteG?pid=6062014091437150754&oid=101308407338766787487
Har börjat dokumentera vad jag spenderar tid på. Känner ironiskt nog att det tar väldigt mycket tid att dokumentera allt, jag måste ha ett bättre system. Har testat att anteckna och ljuddokumentera idag.. allt för tidskrävande.
07.00 Väckarklockan ringer
07.10 äter frukost vid datorn
07.30 packar ryggsäcken
08.20-08.25 borstar tänderna och tar på ytterkläder
08.30-08.50 Åker spårvagn
09.00 -14.40 Skola
14.50 - 15.50 Sitter i Hagaparken
16.00 hoppar på en vagn vid järntorget.
16.22 Äter risifrutti och banan på dansskolan på stigbergstorget
19.40 går från dansskolan
20.20 Går av spårvagnen vid mildvädersgatan
21.00 - 21.38 förbereder skolarbete
21.50-22.20 makaroner till middag
22.40 - 23.20 tog ett bad.
23.37 - 00.05 borstar tänderna och bloggar.
Nu går jag och lägger mig.
onsdag 17 september 2014
Härma
Tog inspiration från kommersen och repetitionen hos ogland och gjorde fem minuters självporträtt under två timmar. 24 st, med andra ord. Tidningspapper, akvarell, kol, och väldigt lite torrpastell och oljepastell. Mig själv på debattartiklar om skolan.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)