Jag gick med påsen till parkerna idag, stannade till i hagaparken och undersökte materialet. Knåpade ihop en liten vindfångare som jag knöt vid ett trädstaket.
https://plus.google.com/u/0/b/101308407338766787487/101308407338766787487/posts/3prcxUNmteG?pid=6062014091437150754&oid=101308407338766787487
Har börjat dokumentera vad jag spenderar tid på. Känner ironiskt nog att det tar väldigt mycket tid att dokumentera allt, jag måste ha ett bättre system. Har testat att anteckna och ljuddokumentera idag.. allt för tidskrävande.
07.00 Väckarklockan ringer
07.10 äter frukost vid datorn
07.30 packar ryggsäcken
08.20-08.25 borstar tänderna och tar på ytterkläder
08.30-08.50 Åker spårvagn
09.00 -14.40 Skola
14.50 - 15.50 Sitter i Hagaparken
16.00 hoppar på en vagn vid järntorget.
16.22 Äter risifrutti och banan på dansskolan på stigbergstorget
19.40 går från dansskolan
20.20 Går av spårvagnen vid mildvädersgatan
21.00 - 21.38 förbereder skolarbete
21.50-22.20 makaroner till middag
22.40 - 23.20 tog ett bad.
23.37 - 00.05 borstar tänderna och bloggar.
Nu går jag och lägger mig.
måndag 22 september 2014
onsdag 17 september 2014
Härma
Tog inspiration från kommersen och repetitionen hos ogland och gjorde fem minuters självporträtt under två timmar. 24 st, med andra ord. Tidningspapper, akvarell, kol, och väldigt lite torrpastell och oljepastell. Mig själv på debattartiklar om skolan.
Intryck
Jag fotograferade inte alla intrycken, främst inte inne på museerna men jag uppskattade delar av Ylva Oglands utställning. Det var nästan tomt inne i utställningssalarna då jag och Agnes var där, vilket gav hela utställningen en spöklig, tom atmosfär. Då många av verken spelade på att tvinga betraktaren ut ur den traditionella betraktarrollen, upplevde jag vissa av verken som lite hemliga och interna. Som att en tjuvkikade på sätt och vis. Med detta tänker jag främst på verket The Birth of Xenia (Diverse Variations) and Diverse Variations of Other Spaces. Där ett 30-tal stafflier med 30 variationer av motivet The Birt of Xenia står i en riktangel runt en röd duk på golvet som är 10 x 8,7 meter stort. Stafflierna är vinklade inåt och bildar ett rum som Ogland använder som atelje för att skapa variationerna. Rummet stod tomt så när som på konstnärsmaterial, färg, penslar, papper som var placerade i mitten.
Som betraktare fick en kika in emellan stafflierna och få små glimtar av installationens helhet, och fråga sig om det skulle vara möjligt att ta sig in i rummet där inne?
Motivet av alla bilderna såg ut att vara en ensam, naken, nyförlöst mamma och hennes nyfödde barn som hon håller tryckt mot bröstet. Navelsträngen är ännu inte klippt och blodet ännu inte borttvättat. Ett extremt intimt ögonblick som, för mig, gav känslan av att jag tjuvkikade in på dem.
Jag som i min förra gestaltning arbetade mycket med repetition, att ta sig tid och att ta plats och spelade lite med betraktarens initiativ för att beträda och möta verket hamnade just i ovanstående tankar. Vad som sker i repetitionen? Vilket utrymme detta ger till betraktaren?
Jag kunde själv känna att som utövare, som skapare ger repetitionen mycket input och tankar. Men att som betraktare av någons fördjupande repetition gav det någonting annat. Vad har jag inte lyckats formulera ännu.
Däremot ger detta mig instikt i att jag kanske inte är färdig med repetition som begrepp/metod/teknik/koncept och känner samtidigt att det är självklart att jag fortsätter processen där jag senast var.
Bilder som gav ögat och tanken mat, Kommersen:
Som betraktare fick en kika in emellan stafflierna och få små glimtar av installationens helhet, och fråga sig om det skulle vara möjligt att ta sig in i rummet där inne?
Motivet av alla bilderna såg ut att vara en ensam, naken, nyförlöst mamma och hennes nyfödde barn som hon håller tryckt mot bröstet. Navelsträngen är ännu inte klippt och blodet ännu inte borttvättat. Ett extremt intimt ögonblick som, för mig, gav känslan av att jag tjuvkikade in på dem.
Jag som i min förra gestaltning arbetade mycket med repetition, att ta sig tid och att ta plats och spelade lite med betraktarens initiativ för att beträda och möta verket hamnade just i ovanstående tankar. Vad som sker i repetitionen? Vilket utrymme detta ger till betraktaren?
Jag kunde själv känna att som utövare, som skapare ger repetitionen mycket input och tankar. Men att som betraktare av någons fördjupande repetition gav det någonting annat. Vad har jag inte lyckats formulera ännu.
Däremot ger detta mig instikt i att jag kanske inte är färdig med repetition som begrepp/metod/teknik/koncept och känner samtidigt att det är självklart att jag fortsätter processen där jag senast var.
Bilder som gav ögat och tanken mat, Kommersen:
tisdag 16 september 2014
Exploaration 15
Då jag inte kommer kunna närvara på torsdag och fredag, genomför jag några exploarationer ur how to be an explorer of the world. Under dagen har jag dokumenterat allt som jag har konsumerat och förbrukat.
onsdag 10 september 2014
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)