v.15

Dimman i huvudet börjar släppa, jag börjar pilla på material och inspireras av det taktila. Har tänkt mycket på varför jag tycker om olika saker, vad jag associerar till och hur långt jag kan dra associationskedjan till själva kärnan av min personliga smak. Jag såg en bild av ett pennfodral med färgpennor som var istuckna i en bit tjockare, konjaksbetsad läder som kunde bäras med som ett knyte. Gillade den direkt, simpelheten, färgerna på bilden, lädret. Associerade till medeltidsveckan, skolgången, teckningarna på kylskåpet. Medeltidsveckan som i sin tur kännetecknar trygghet, ylle, vänner, semester som flätas samman med sceniskt arbete, lukt av lampolja och svett, självförtroende, storslagna drömmar som slår in. Samma slags styrka som växt när teckningarna sattes upp på kylskåpet.
Funderade mycket på vad det är som formar min smak, vad det är som bestämmer att jag tycker om någonting och som gör att jag inte tycker om andra saker som kanske inte bottnar i samma känsla. Funderar än på om vissa saker kanske är förstörda för alltid, och vilka saker som fortfarande kan lindas in i min positiva sfär?

Hittade Eline Pellinkhof (http://elinepellinkhof.blogspot.se) i bildletande på google, hon målar stora korsstygnsmönster på väggar. Jag gillade stuket direkt, tänkte på farmors vepa som hängde över hennes gungstol som alltid hasade ner när man gungade i den. Farmor som varit och är en sådan stor förebild för mig.

Tänkte samtidigt tillbaka till det här om individen kontra samhället, och på vad min tenta behandlade under julen. 

Där skrev jag om Affordance begreppet Bengt Lindgren tar upp i Det kreativa ögat, om perception, semiotik och bildspråk som också behandlar hur bilder sänder signaler och hur man uppfattar signalerna. Att en stol kan ge affordance om att få sitta ner, liksom en kostymklädd man kan ge affordance om att vara förmögen eller upptagen. Lindgren beskriver psykologen James J. Gibsons uppfattning om detta begrepp där affordance skickar signaler mot både omgivningen och observatören samtidigt och anger omgivningens möjligheter och observatörens position i samma omgivning.

Denna bildtolkningsteori jämförde jag med vad Eriksson och Göthlund skriver i Möten med bilder som i slutändan innebär att beroende på individens kulturella och sociala bakgrund eller vana att se och tolka bilder, kan en symbol/bild vara väldigt tvetydig. Däremot brukar dessa tecken eller budskap inte förekomma i endast bildform, påpekar Eriksson och Göthlund, utan de brukar ingå i en ”kommunikationsväv” där text & media, vänner och sociala sammanhang, och andra samhällsaktörer ingår. Dessa krafter bekräftar vissa tolkningar och budskap likväl som de kan motarbetar varandra. Därmed blir det dessa sammanflätade aktörer som anger normer, värderingar och etik för vår tid och plats och inte individen. 

Så om organismerna konstruerar sin omgivning, vem ger signaler till vem då? Vad kom först, hönan eller ägget? Bilden eller betydelsen?

Vad kommer först för mig? 

And so it begins

Med tjockt huvud tittar jag på min seriebild och tänker inte så mycket alls förutom att jag borde komma på någonting utifrån detta. Medveten om att jag borde bara börja, men också att jag sov tolv timmar i sträck under natten och skulle kunna sova tolv timmar till.
Jag måste vara sjuk färdigt först, kanske imorgon att det känns bättre då?

Som om jag var full, försökte jag mig på att scanna in min serie, men glömde färginställningarna så den blev svartvit. Men det blev lätt effektfullt ändå tänker jag, känner att rubrikerna blev ännu mer hotande mot den stackars individen. Tänker på att behålla sitt jag, sina värderingar och sin personlighet i vimlet av plikter, värdeord och folk som vill lägga sig i. Någonstans där börjar jag, individen kontra samhällets krafter och jag tänker att det gäller i alla högsta grad för konstutövande också. Att behålla sin egen stil i modestormar och allt vad shabby chik heter. Men nu måste jag bli frisk först, jag kan inte börja här i mitt sjukliga, halvfylle tillstånd.

Allmän inspiration

Hittade nedanstående bild och kände att jag ville dela med mig av den, samt uppdatera och säga att jag lever. Min praktik har varit fantastisk, och gett mig insikt om att jag inte vill välja bort gymnasiet samt att jag behöver utveckla mina digitala kunskaper för det är ett fantastiskt medium. Så slöjdinriktning no more, konstvetenskap hej hej! och det känns helt okej måste jag tillägga. Det känns som ett lika bra val att bli ett ämneslärare och kunna arbeta på högstadium och gymnasium som att vara två ämneslärare för högstadiumet..

Dessutom så var grundkursen i bild och konstvetenskap så jävla intressant så det känns sjukt peppigt!

Jag har ingen källa till vem som skapat bilden, då den verkar snurra runt på internet en del.

Inspiration

Som inspiration under serieveckan har jag tänkt mycket på Neil Gaiman. Jag vet inte varför, jag har inte läst någon av hans serier, fastän jag borde ha gjort det för jag har hört mycket bra om dem. Som serien Sandman exempelvis. Däremot har Gaiman en rätt speciellt tecknarstil när det kommer till film, som i Mirrormask där 2d bilderna liksom poppar upp i en slags halv giftig drömvärld. Annat som han gjort som fått erkännande inom en närmare tidsram är berättelsen om Coraline som är en rätt obehaglig historia på ett sådär rysligt tilltalande sätt.

Gällande didaktikveckorna så ligger allting så tungt i mitt huvud att jag inte riktigt känner att jag kan uttala mig än. Helt uppriktigt har jag haft så jävla tråkigt med både litteraturen och i diskussioner och skämts lite för detta. Borde man inte känna att allt detta är superintressant om man ska bli lärare?

Jag vet inte jag. Jag får återkomma.

Lektions upplägg

Här kommer min lektionsplanering, ge mig gärna konstruktiv kritik! (Ursäkta massan text)

Berättande bild.

Vad:

Skapa en stämning/känsla eller på något vis visa på en händelse genom att måla/rita/klippa & klistra/fotografera/filma/ genom att skapa ett sceneri.

Bestäm känsla/stämning/händelsen först, försök sedan gestalta detta och sedan delar vi in klassen i grupper där tillfälle ges att få prata om varandras bilder. Under samtalet kan man försöka se om andra förstår det man försökt gestalta, eller om man kanske uppfattar någonting annat, samt varför man då förstår känslan eller känner någonting annat.

Därefter pratar vi i helklass om det kändes lätt eller svårt, om åskådaren såg det ni tänkte eller om man såg någonting annat.

Hur:

Lektionen börjar med att gå igenom skillnaden på dramatiskt sceneri och informativt sceneri, gärna visa exempelbilder som är tydliga.

Bilden gör att åskådaren ska kunna ana en händelse, försök att få sceneriet att gestalta någonting som har hänt, utan att visa den faktiska händelsen.

Ta en bilkrasch som exempel, istället för att rita en krossad bil, kanske man kan visa en stadsbild med spår efter slirande hjul och glassplitter.

Det kan vara bra att först skissa upp sin händelse som man tänker sig att den har skett, försök sedan skissa som du tänker dig att det ser ut en meter ifrån platsen där det händer, eller hur det såg ut minuten innan det hände, eller kanske någon timme efteråt?

Förhåll dig till om det sker inomhus/utomhus, objekt/person(er), Dag/kväll, Stad/natur, om händelsen är positiv eller negativ, osv.

När vi diskuterar försöker vi blanda grupperna så att man inte hamnar i samma grupp som den man arbetade bredvid. Under diskussionen ska åskådarna först få komma till tals om vad som händer i din bild. Avslöja inte vad du tänkte med din bild utan försök få åskådarna att förklara varför och vad i bilden som ger dem den känsla de får.

När alla har fått chans att prata om varandras bilder, ta ett varv till där man får prata om sin egen bild, vilken händelse man själv hade tänkt och hur man tänkte visa på den. Man kan också visa på skissen av själva händelsen samt ev. Skisser på fler mellansteg mellan händelsen och den slutgiltiga sceneri bilden.

I Helklass pratar vi om Svårigheter i uppgiften, uppfattade åskådarna vad du försökte förmedla? Varför gjorde dom det eller varför inte? Finns det någon poäng med att försöka visa en händelse, utan att bildligt visa händelsen? Samt andra frågor och tankar som dykt upp.

Varför:

Genom att arbeta med berättande bild så utvecklar eleverna sin förmåga att använda samt förstå visuella uttryck. Att låta eleverna få gestalta en konkret händelse utan att visa den konkreta händelsen öppnar för att utveckla problemlösning, kreativa idéer liksom deras kommunikativa kompetens vilket är kvalitéer läroplanen uppmärksammar.

Att därefter låta eleverna se och prata om varandras bilder gör att eleverna får reflektera över sina erfarenheter och kunskap. De får öva att förhålla sig kritiska till det dom ser och hur de förhåller sig till visuell information. De får även en förståelse för hur estetiska uttryck kan förstås gemensamt i samhället liksom hur man själv kan kommunicera genom dem.