v.15

Dimman i huvudet börjar släppa, jag börjar pilla på material och inspireras av det taktila. Har tänkt mycket på varför jag tycker om olika saker, vad jag associerar till och hur långt jag kan dra associationskedjan till själva kärnan av min personliga smak. Jag såg en bild av ett pennfodral med färgpennor som var istuckna i en bit tjockare, konjaksbetsad läder som kunde bäras med som ett knyte. Gillade den direkt, simpelheten, färgerna på bilden, lädret. Associerade till medeltidsveckan, skolgången, teckningarna på kylskåpet. Medeltidsveckan som i sin tur kännetecknar trygghet, ylle, vänner, semester som flätas samman med sceniskt arbete, lukt av lampolja och svett, självförtroende, storslagna drömmar som slår in. Samma slags styrka som växt när teckningarna sattes upp på kylskåpet.
Funderade mycket på vad det är som formar min smak, vad det är som bestämmer att jag tycker om någonting och som gör att jag inte tycker om andra saker som kanske inte bottnar i samma känsla. Funderar än på om vissa saker kanske är förstörda för alltid, och vilka saker som fortfarande kan lindas in i min positiva sfär?

Hittade Eline Pellinkhof (http://elinepellinkhof.blogspot.se) i bildletande på google, hon målar stora korsstygnsmönster på väggar. Jag gillade stuket direkt, tänkte på farmors vepa som hängde över hennes gungstol som alltid hasade ner när man gungade i den. Farmor som varit och är en sådan stor förebild för mig.

Tänkte samtidigt tillbaka till det här om individen kontra samhället, och på vad min tenta behandlade under julen. 

Där skrev jag om Affordance begreppet Bengt Lindgren tar upp i Det kreativa ögat, om perception, semiotik och bildspråk som också behandlar hur bilder sänder signaler och hur man uppfattar signalerna. Att en stol kan ge affordance om att få sitta ner, liksom en kostymklädd man kan ge affordance om att vara förmögen eller upptagen. Lindgren beskriver psykologen James J. Gibsons uppfattning om detta begrepp där affordance skickar signaler mot både omgivningen och observatören samtidigt och anger omgivningens möjligheter och observatörens position i samma omgivning.

Denna bildtolkningsteori jämförde jag med vad Eriksson och Göthlund skriver i Möten med bilder som i slutändan innebär att beroende på individens kulturella och sociala bakgrund eller vana att se och tolka bilder, kan en symbol/bild vara väldigt tvetydig. Däremot brukar dessa tecken eller budskap inte förekomma i endast bildform, påpekar Eriksson och Göthlund, utan de brukar ingå i en ”kommunikationsväv” där text & media, vänner och sociala sammanhang, och andra samhällsaktörer ingår. Dessa krafter bekräftar vissa tolkningar och budskap likväl som de kan motarbetar varandra. Därmed blir det dessa sammanflätade aktörer som anger normer, värderingar och etik för vår tid och plats och inte individen. 

Så om organismerna konstruerar sin omgivning, vem ger signaler till vem då? Vad kom först, hönan eller ägget? Bilden eller betydelsen?

Vad kommer först för mig?