fredag 28 november 2014

PM



PM Examensarbete

Bakgrund:
Jag intresserar mig för kroppen i skolan, hur vi relaterar till varandras kroppar och det tabu jag upplever kring att prata om kroppen (det vill säga de delar av kroppen som inte är huvud eller händer). Genom bilder möter vi många olika kroppar som uttrycker olika saker och som vi förhåller oss till genom synintrycket. Jag upplever att det är vanligt att prata om den icke närvarandes kropp genom att diskutera personen/personerna på bilden och hur de ser ut. Däremot upplever jag att det inte är lika vanligt att prata om hur fysiskt närvarande kroppar relaterar till varandra beroende på rum, avstånd, förhållanden och perspektiv.
Jag menar på att vi besitter kunskap i hela kroppen, och som med allt är någonting som behöver komma upp till ytan för att kunna bli synliggjort och därefter också användas medvetet. Här upplever jag dock att det innebär en viss problematik gällande det etiska kring att elever arbetar med och om sina egna kroppar. Gränsen mellan personlig och privat kan lätt passeras, och det är inte heller rättvist att en elev ska behöva känna att denne behöver blotta någonting för personligt i skolan.


Didaktisk frågeställning:
Hur kan jag arbeta med kroppen som verktyg i bildämnet?
Hur kan jag som lärare synliggöra den kunskap som en elev har i kroppen?
Hur kan jag som lärare få eleverna att balansera mellan att arbeta personligt vs. Privat i bildämnet?

Gestaltningsmetod:
Genom att utgå från min egen kropp, har jag utforskat min kropps kunskaper och möjligheter och gränsen för vad jag vill visa upp i ett skolsammanhang. Jag har utmanat min privata gräns, och arbetar också med andra tabun inom akademien som att fördjupa mig i populärvetenskap om kroppens chakran, samt att vid handledning inte ha någonting att redovisa utan arbetar i ett teoretiskt/filosofiskt plan.

Teori:
Jag har inte satt ner foten ännu, men har stött på följande teorier under gestaltningens gång:
Emotionell intelligens förkortas till EQ, emotionell kvot, vilket gör det jämförbart med IQ och således också någonting som ska kunna mätas. EQ används också synonymt med social kompetens som avgörs av en persons förmåga att vara självreflexiv över sina känslor och veta varför denne känner på ett visst sätt. Liksom personens förmåga att möta och analysera andra människors känslo-uttryck, vilket blir starkt förknippat med förmåga till empati.

Symbolisk interaktionism är ett perspektiv där en ser på samhället som en summa av alla pågående interaktionshändelser. Samhället uppfattas på så sätt och en process i ständig rörelse. Herbert Blumer som myntade begreppet, menar att människor agerar gentemot objekt baserat på meningen som dessa objekt har för dem. Meningen kommer från social interaktion och modifieras genom tolkning. Perspektivet används i observerande syften och blir numera avfärdat som ett allt för subjektivt arbetssätt för att anses korrekt.

Detta kopplar jag mycket till performativitetsteori, till semiotik och till affordance begreppet. Huruvida det är för subjektivt är en konstant balansakt, inte helt olik personlig/privat vilket jag ser som en koppling. Kanske en långsökt koppling men ändock. Samtidigt tänker jag att i fältstudier, kan den undersökande aldrig särskilja sig sin egen personliga infallsvinkel, sin subjektivitet. I många fall är det den som gör arbetet intressant, tycker jag. Däremot behöver det subjektiva skrivas ut och förhållas till och analyseras. Här kommer spegel jag in, vilket kort och gott innebär att en betraktar sig själv ur omgivningens synvinkel. Alltså har ett självreflexivt perspektiv och förhållande. Jag tänker att detta liknar Gadamers Hermenuetik som ifrågasätter möjligheten att i överhuvudtaget finna en objektiv sanning. Gadamer föreslår att vi istället för att tala om sanningen bör inse att allt kan förstås på flera olika sätt. Hermenuetiken har på sätt och vis blivit ett förhållningssätt till den subjektiva forskarrollen som behöver ett konstant självreflekterande inslag, ett spegel jag, som med hjälp av metod och teori kan frambringa en sanning bland många.

Det objektiva är helt enkelt inte så intressant för mig, det subjektiva däremot, det är där utbyten sker, det är där det sociala mötet och utbytet sker, det är där kroppar möts och förhåller sig till varandra.

Referenser:
http://www.diva-portal.org/smash/get/diva2:226781/FULLTEXT01.pdf
http://socialmedicinsktidskrift.se/index.php/smt/article/viewFile/978/790
Depraz, Natalie, Varela, Francisco J. & Vermersch, Pierre (red.), On becoming aware: a pragmatics of experiencing, John Benjamins Publ., Amsterdam, 2003
Cooper, Ken, "Kroppsspråket": din genväg till framgång, 1. uppl., LiberLäromedel, Malmö, 1981
Molander, Bengt, Kunskap i handling, 2., omarb. uppl., Daidalos, Göteborg, 1996
Eriksson, Yvonne & Göthlund, Anette, Möten med bilder: analys och tolkning av visuella uttryck, Studentlitteratur, Lund, 2004 (kap 2,3 & 4)

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar