Hittade den här kortfilmen, relaterar, njuter, inspireras och avundas.
Trots ironin och den blandade skamförtjusningen så känns det skönt att vara här. Då jag igår stod på kalhygget och tänkte att "Nu jävlar ska jag komma på DET!" och knäckte pinnar och svor. Ur frustrationen och krystade idéer föds något annat, och man vet ju det när man står där och svamlar upprört för en själv på ett dragit kallt kalhygge men det blir inte mindre jobbigt för det då man är mitt i känslan av att man inte förstår någonting alls.
Så himla bra formulerat. Känner igen mig i det där.
SvaraRaderaSW
SvaraRadera