And so it begins

Med tjockt huvud tittar jag på min seriebild och tänker inte så mycket alls förutom att jag borde komma på någonting utifrån detta. Medveten om att jag borde bara börja, men också att jag sov tolv timmar i sträck under natten och skulle kunna sova tolv timmar till.
Jag måste vara sjuk färdigt först, kanske imorgon att det känns bättre då?

Som om jag var full, försökte jag mig på att scanna in min serie, men glömde färginställningarna så den blev svartvit. Men det blev lätt effektfullt ändå tänker jag, känner att rubrikerna blev ännu mer hotande mot den stackars individen. Tänker på att behålla sitt jag, sina värderingar och sin personlighet i vimlet av plikter, värdeord och folk som vill lägga sig i. Någonstans där börjar jag, individen kontra samhällets krafter och jag tänker att det gäller i alla högsta grad för konstutövande också. Att behålla sin egen stil i modestormar och allt vad shabby chik heter. Men nu måste jag bli frisk först, jag kan inte börja här i mitt sjukliga, halvfylle tillstånd.