Idag, sista dagarna på första perioden av VFU'n hände någonting spännande. Med det inte sagt att de andra dagarna inte varit det men, sådär synnerligt spännande. Min handledare blev sjuk, och bad mig vikariera, vilket jag såklart ställer upp på. Jag var ju ändå där!
Men det som var spännande var att jag genom första timmen med första klassen som kom (tredje klassare) insåg att allt det som jag antecknat ifrågasättande kring det min handledare gör - precis så gjorde även jag.
Klassen var stökig och pratade i mun på varandra, och jag vill inte vara tråkig och tysta ner dem på ett otrevligt sätt. Samtidigt avskyr jag att stå och vänta för det är så extremt ineffektivt.
Det brukar oftast sluta med att läraren blir irriterad över att metoden inte fungerar samtidigt som envisheten på att det -ska- fungera ökar.
Totalt värdelöst, har aldrig varit med om att det fungerat.
I alla vida fall upplevde jag det som oerhört nyttigt att få känna på den där stressen.
Att i sista sekunden ta en lektion på någonting jag inte riktigt har koll på, känna hur det rullar runt i huvudet när jag står i centrum för en klass, försöka hålla fokus fastän jag är svinirriterad på att fem elever som just nonchalerat en genomgång på en söm nu frågar hur de ska sy ihop sina saker.
Det kändes svårt att ta över en "annans" klass. Även om jag var med veckan innan så hade jag ingen aning om vad de egentligen gjort tidigare, vad som var jättesvårt, eller vad som var alldeles för enkelt. Saker som för mig är solklara var inte alls solklart för dem.
En pojke frågade vad han skulle göra nu,
jag sa att tja nu börjar du att sy ihop detta som jag visade förr.
Han frågade hur han skulle göra det? Och jag misstolkade och visade sömmen igen, när han egentligen inte förstod ens en gång att han var tvungen att hämta en nål och en tråd.
Sådan orutin på saker gjorde att varje fråga tog längre tid för mig att besvara, samtidigt som fler barn frågade och jisses!
Mellanstadiet. Herregud.
I övrigt har jag tänkt en del på Matrisen, kanske inte den som vi fick från skolan, den är säkert superb hörni lärare, men just själva grejjen att den är rund gör att jag tycker den är skitjobbig haha!
Snurra runt och grejjer och virrigt och nä.. men jag ska ge den en chans till.
Jag är lite inne på färgskala, har tänkt på hur svårt det blir att ge betyg i de nivåer som inte har kunskapskrav sådär "specifikt" alltså D och B. Så jag tänker att om man lägger upp det hela som så att E är blå, C är gul, så måste ju betyget D bli grönt när dessa två betyg "blandas" liksom färg?
Försöker få med kursplanerna men känner att de fungerar mer som upplägg för mig att veta vilka moment jag måste inkludera i mina lektionsupplägg, och att kunskapskraven mera är själva bedömningsunderlaget.
Vill gärna se hur andra i klassen tacklar detta, inspiratiooon!
Vad roligt, jag va med om samma vikarie inhopp i måndags! Crazy säger jag bara, men lärorikt! Färger har jag med snuddat vid men då tänkt på om färgerna då får en negativ/positiv betydelse utan att det är meningen. Jag vet inte om det skulle vara negativt eller positivt eller om jag bara är ute och cyklar. På ett sätt tycker jag att det är bra för det kanske är omöjligt att stega upp färger från 0-5 eller E-A (dåligt-bäst) så det inte bildas någon trappa utan mer en helhetssyn. Vilket kanske är bra. Sen tänker jag också om man måste ha någon "trappa" över huvud taget. Egentligen handlar det väl bara om att utvecklas i olika delar, dessa behöver kanske inte ligga bredvid varandra. Jag funderar på en "tankekartsmodel", ja jag vet inte riktigt. Jag måste klura lite till. Hur bedömer man en process med motgångar och framgångar där båda är lika värdefulla. Roligt att läsa mer om hur du tänker med färgerna! :)
SvaraRadera