Efter gårdagens handledning så blåste luften ur.. både bokstavligt och symboliskt talat. För när jag stod på bordet och relaterade till den lilla utpösta ballongen vid mina fötter, framför klasskamraterna så kände jag mig otroligt trött. Trött på min jäkla skit ballong och trött på prestationsångesten.
Så på kvällen efter att jag jobbat så ringde jag en vän med en kamera och blåste upp ångestballongen och fotade min färd hem med prestationsångesten. Idag försov jag mig, vaknade helt slut, klädde mig, tog ballongen under armen och gick mot skolan. En gubbe på spårvagnen sa att det var vackra färger på min ballong. Tack.
Vid pressbyrån på Valand skulle jag möta upp min vän med kameran, hon skulle bara byta om efter sina danspass. Jag väntade fem minuter, folk stirrade. Tio minuter, gruppen som upptäckte Göteborg på Segways stannade och log. Tjugo minuter, en skolklass kom förbi -har du gjort den själv? -Den är verkligen jättefin -varför står du här? Imogen heap spelade i öronen.. jag sa bara tack. Damer stannade och pekade lite försynt och viskade till varandra men log. Så de kanske viskade någonting snällt.
Bilderna som togs håller jag på att mecka ihop till Gif animationer i photoshop. Jag stirrade blind på programmet i en timme.. sen började det släppa.. Så nu har jag stått jämsides med ärkefienden photoshop (som jag bråkat med det programmet) och lärt mig göra Gif- Animationer.
Jag har stått på en av Göteborgs rörligaste gator mellan 12.18 - 13.05 en Fredag och balanserat på gränserna av vad man får göra i det allmänna rummet. Jag har erkänt inför en grupp som jag vill imponera på att min idé för närvarande är misslyckad.
Allt som jag avskyr och är rädd för. Har jag gjort sedan luften blåste ur.. och nu är jag helt tömd.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar