Jag har varit sjuk i några dagar och är än, med feberilningar som kommer och går och en hosta som väcker mig varje morgon. Läser klasskompisarnas bloggar och lägger märke till utvecklingen och den sprudlande kreativiteten.. som inte finns här hos mig när jag ligger under två filtar och dricker te som är väl 80% honung och benar av serier och filmer. Imorgon ska jag försöka göra comeback!
Det jag kan skriva om är dock om uppgiften vi fick i tisdags, där vi gjorde egna symboler om känslor och skulle dela ut dessa lappar. Jag kan bara säga att det gjorde jag inte, jag har alla lapparna kvar i fickan på min regnjacka. Jag fegade ur, och jag var så arg att jag inte vågade och så arg att jag var tvungen och blev så provocerad och tänkte skriva det argaste blogginlägget och världen var så orättvis. Så blev jag sjuk. Så nu ids jag inte tjafsa.. men jag var en olydig elev, jag gjorde inte som jag blev tillsagd och anledningen var helt enkelt att jag nått min toleransnivå gällande interaktion med allmänheten. Visst jag är med er på att det är bra att konstnärer inte längre ska arbeta i sin egna vrå, men steget till att på var och varannan lektion ta kontakt eller interagera med främlingar är ganska stort. Jag tycker det är jobbigt, skitmesigt att tycka det är jobbigt att dela ut 15 st lappar på vägen hem från skolan, men sån är jag.
Att jag inte gjorde uppgiften gav mig en annan infallsvinkel, där jag har en blandad känsla av triumf "tro inte att ni kan bossa över mig!" och nederlag "fan vad töntig jag är."
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar