Vad håller jag på med?

Idag har jag börjat leta efter syftet. Vad håller jag på med? Varför intresserar jag mig för det här? Och kanske framförallt försöka definiera "det här" som jag ska försöka gestalta.

Ingångspunkten individ kontra samhället/kollektivet som blev en kartläggning av min personliga smakfostran som lades i kontrast med den smak jag inte kan hitta en tydlig fostran till. Och här har det liksom stannat upp, tankarna virvlar i huvudet. Jag tänker på tradition, arv, normer, socialkultur, nostalgi. Exotism, utvecknling och nationskultur.

Jag såg på ett av mina favoritprogram, Svenska Dialektmysterier med Fredrik Lindström som jag hittade på Svt-play av en slump. Helt omedveten om att det hade spelats in nya avsnitt (ligger kvar på hemsidan till 4 maj)
Ett utav programmen grottar sig ner i Över Kalix målet, som nästan är ett eget språk. Tänkte tillbaka på släkten på min mammas sida och på Korpilombolo i Torneå och på meänkieli - Tornedalsfinskan som min mormor lystrar till igen i demensens essä.
I programmet tog herr Lindström upp att just den gamla dialekten i Överkalix är en dialekt som inte förändrades i den språkreform som skedde någon gång efter medeltiden på samma sätt som resten av Sverige. Att det kan finnas språkspår kvar ända sedan medeltiden men främst kanske 1500 talet i denna dialekt som dör ut mer och mer.
På ålderdomshemmen var dialekten i bruk eftersom det var det språk de äldre fostrats med i sina tidiga år.  Den yngste som kan denna dialekt flytande är 38 år, och enda syftet är att han säljer motorsågar och har äldre kunder som han måste kunna kommunicera med.
Lindström jämförde den yngre generationen med andra eller tredje generationens invandrare som inte längre har bruk för de traditionella kulturella spåren som sina förfäder praktiserat i det nya landet. Att en naturlig utveckling av utbud och efterfrågan även sker på ett socialt plan. Att samma stad kan vara som ett nytt land i begrepp om tid?

Tänker på mormor som aldrig pratat meänkieli med varken morfar, mamma eller oss barnbarn, men då hennes bröder från Överkalix, kom på morfars begravning, kunde hon förstå dem. Ett socialt arv som hon av någon anledning nekat sig att använda. Ett socialt arv som jag känner att jag gärna hade varit en del av, och varför vill jag det?
Är det en form av exotism från min sida? Är det en önskan om att hitta tillbaka till mina rötter? Eller kanske en känsla av att vilja bevara det som ändå funnits närvarande, men på ett omedvetet plan? Ett sätt att göra rätt för sig, göra rätt för mormor som känt att hon inte kan använda sitt modersmål?
Jag tror inte mormor skulle vilja det. Varför vill jag då det?

Exotism.. Bevarande.. Nostalgi.. Tradition.. Arv..

Kanske att jag känner saknad av samhörighet med min familj och mina rötter då jag flyttade så långt hemifrån? Kanske att jag vill bevisa att jag minsann är en riktig Nordling/Nylund?


Tankarna snurrar vidare.

v.16

I fredags började jag måla i olja. Gjorde först ett stilleben av en flaska för att bekanta mig med färgen, och det gick fort. Nu har jag ett sista lager kvar på min kakelmålning som måste invänta att färgen torkat så jag inte smetar ut allting totalt.

 Detta är resultatet och jag måste säga att det är mer än jag förväntat mig. Olja som teknik föll mig i smaken och så även kakeldesign även om just detta motiv kanske är lite sparsmakat och inte lika ornamental som de fantastiska kaklen jag inspirationsbombade i föregående inlägg.

 I övrigt inspireras jag just nu av detta tal om ett sätt att tänka kring kreativitet. Att istället för att kalla kreativa människor som gör karriär för genier, kan man kalla det att de har genier som ibland hälsar på och hjälper till i ens kreativa process och ibland inte. Därmed tas ansvaret att konstant leverera och prestera bort från individen och kan riktas om detta geni. Jag tycker det låter rimligt och riktigt med tanke på att jag inte är en kreativ själ som gör vidare karriär men ändå känner en lättnad över att inte behöva vara rädd för att misslyckas med det jag gör.

Inför grafik introduktionen i Varberg kika jag lite på trä och kopparsnitt och funderar på att trycka upp lite korsstygn och marockanska mönster. Kikar lite på klassikern Dürer och gläds.

                 Albrecht Dürer - The little Owl (1508)

 Albrecht Dürer - A young hare (1502)

Kakel

Efter en dag som passerat av blomplantering och diskning och många sparkar riktade mot mig själv om varför jag inte tar tillvara på tiden så kom jag till ateljén till slut. Efter lite samtal där så fick jag en invit i att måla i olja. Eftersom det är det som jag nog absolut sist skulle välja att göra så är det ju självklart det som jag ska göra imorgon. Jag ska lära mig måla i olja och däri kommer en teknisk utmaning, det jag ska måla av blir nog främst mönster inspirerade av marockanskt kakel och olika tapeter, eventuellt att måla broderier och skugga så det blir som att stygnen poppar ur målningen. Men vi får väl se hur skicklig jag kan bli först.

Givetvis blev kvällen och nattkvistens projekt att sy målarrock. Jag ska sy färdigt den imorgon innan jag beger mig till ateljen i full flärd.

Inspirationsbomb:

google bildsökning: Moroccan tiles

Cecilia Parendes

Chaeyoung Kim

 Custhom

 William Morris

Fargerike

Samlandet

Efter handledningen idag kände jag mig lite vilsen i vad jag ville och varför jag hamnat här igen i min trygga sfär? Varför små delar i en helhet?
Varför lapptäcke?

Resten av dagen har jag tänkt, stirrat på det förstorade broderiet jag satt upp på väggen och tänkt lite till. Hur tar jag mig vidare från detta? Ska jag göra färdigt dem, använda dem som duk och projicera något på? Vad ska jag projicera i sådana fall?

På spårvagnen mot dansen konsulterade jag med syster i telefon. Nästintill vräkte över henne mina frågor, stackaren vet knappt vad jag håller på med men efter att få ventilera bestämde jag mig för att låta processen ta två parallella spår just nu. Där jag separerar mönsterskapande från broderierna och försöker ta mig vidare inom dessa moment och utmanar mig själv så gott det går.

Imorgon börjar jag rita upp mönster och inspirerades av tapetpratet under handledningen. Just nu letar jag inspiration och funderar på vad jag vill och och på vilket sätt. Vi får väl se.

http://craftivist-collective.com/

Hantverkande som politisk kraft.

Fuldesign.se

Hantverk i design.

www.Annelindberg.com

Tråd installationer.

www.ingejacobsen.com

Brodera populärkulturella motiv.

www.ulrikaerdes.se

Broderi "graff" på bussäten.

Nu är det mitt i natten. Nu ska jag sova.

v.15

Dimman i huvudet börjar släppa, jag börjar pilla på material och inspireras av det taktila. Har tänkt mycket på varför jag tycker om olika saker, vad jag associerar till och hur långt jag kan dra associationskedjan till själva kärnan av min personliga smak. Jag såg en bild av ett pennfodral med färgpennor som var istuckna i en bit tjockare, konjaksbetsad läder som kunde bäras med som ett knyte. Gillade den direkt, simpelheten, färgerna på bilden, lädret. Associerade till medeltidsveckan, skolgången, teckningarna på kylskåpet. Medeltidsveckan som i sin tur kännetecknar trygghet, ylle, vänner, semester som flätas samman med sceniskt arbete, lukt av lampolja och svett, självförtroende, storslagna drömmar som slår in. Samma slags styrka som växt när teckningarna sattes upp på kylskåpet.
Funderade mycket på vad det är som formar min smak, vad det är som bestämmer att jag tycker om någonting och som gör att jag inte tycker om andra saker som kanske inte bottnar i samma känsla. Funderar än på om vissa saker kanske är förstörda för alltid, och vilka saker som fortfarande kan lindas in i min positiva sfär?

Hittade Eline Pellinkhof (http://elinepellinkhof.blogspot.se) i bildletande på google, hon målar stora korsstygnsmönster på väggar. Jag gillade stuket direkt, tänkte på farmors vepa som hängde över hennes gungstol som alltid hasade ner när man gungade i den. Farmor som varit och är en sådan stor förebild för mig.

Tänkte samtidigt tillbaka till det här om individen kontra samhället, och på vad min tenta behandlade under julen. 

Där skrev jag om Affordance begreppet Bengt Lindgren tar upp i Det kreativa ögat, om perception, semiotik och bildspråk som också behandlar hur bilder sänder signaler och hur man uppfattar signalerna. Att en stol kan ge affordance om att få sitta ner, liksom en kostymklädd man kan ge affordance om att vara förmögen eller upptagen. Lindgren beskriver psykologen James J. Gibsons uppfattning om detta begrepp där affordance skickar signaler mot både omgivningen och observatören samtidigt och anger omgivningens möjligheter och observatörens position i samma omgivning.

Denna bildtolkningsteori jämförde jag med vad Eriksson och Göthlund skriver i Möten med bilder som i slutändan innebär att beroende på individens kulturella och sociala bakgrund eller vana att se och tolka bilder, kan en symbol/bild vara väldigt tvetydig. Däremot brukar dessa tecken eller budskap inte förekomma i endast bildform, påpekar Eriksson och Göthlund, utan de brukar ingå i en ”kommunikationsväv” där text & media, vänner och sociala sammanhang, och andra samhällsaktörer ingår. Dessa krafter bekräftar vissa tolkningar och budskap likväl som de kan motarbetar varandra. Därmed blir det dessa sammanflätade aktörer som anger normer, värderingar och etik för vår tid och plats och inte individen. 

Så om organismerna konstruerar sin omgivning, vem ger signaler till vem då? Vad kom först, hönan eller ägget? Bilden eller betydelsen?

Vad kommer först för mig?