Pyssel?

Jag satt i ateljen en stund igår och tänkte att skit samma nu testar jag allting och blir det bajs så köper jag en ny ballong.. och lite bajs blev det ju, så jag köpte en ny ballong..
Men mitt lapptäcke fodral fungerar lite bättre nu, det smiter åt lite om ballongen så det faktiskt ser mer ut som en luftballong.. Som du ser på bilden ovan känns själva ballongen lite slapp.. och om det ska vara någon slags illusion om att den flyger så måste den vara spänd, som om den är fylld med luft.
Men jag fick bra proportioner på ballongens storlek och korgen.. jag gillar att den känns så stor, men funderar på att flytta bort fokuset från ballongen till någonting annat. Kanske ha en resenär i korgen? Kanske vimplarna.. men jag är lite rädd att ha ett för tydligt budskap, det är ju mera intressant att som åskådare få läsa in lite själv i det man ser. Just precis nu så känns det som att processen stagnerat.. jag tänker för mycket produkt och jag inser att jag gör det men vet inte hur jag ska bryta av tankekedjan och bara tänka process..

Svårt alltså.

Missad handledning, leder till handlingar.

Jag kommer inte hinna komma imorgon på handledningen vilket känns trist för jag vill basunera om min stora, fina ballong! Men jag ska åka tåg och möta familjen halvvägs i landet över helgen, så det blir inget med.
Däremot kan jag ju basunera här!

Idag har jag börjat skriva magiska ögonblick på tygbitar som ska bli vimplar från ballongen tänkte jag.. eller så blir det något annat.. eller inget alls, jag vet inte. Är lite sugen på att bjuda in åskådaren till att skriva deras version av magi och sätta fast längs med de andra vimplarna, men det kanske inte leder någonvart?
Eller så får jag någon att se på vardagen genom den magiska monokeln, åtminstone en liten stund och då är kanske hälften vunnet? Men jag vet inte om det är det jag vill heller.. bara för att jag kan tycka att det känns magiskt att se löv blåsa av ett träd behöver det ju inte betyda att det är briljant. Jag kan ju lika gärna bara vara en smutsig hippie, som ej bör störa den allmänna massan med mitt jidder?

Ohwell, har gjort den lilla korgen till ballongen också, det var lite pilligt. Men jag gillar att det ser ut som en korg fastän det bara är papper!

process

Efter att ha sytt den första längden av lappar så insåg jag att mitt lapptäcke kändes färdigt. Det var gjort. Jag hade dessutom fått fel nyanser på tygena så det kändes inte lika roligt att göra just ett täcke av dem. Så jag började improvisera..  sydde några ödesdigra sömmar, såg på vad jag skapat och fick ångest.

Efter ett dygn tog jag upp tråden igen (höhö) och kikade på vad jag gjort, och det håller ju helt klart på att bli en luftballong. Så mitt undermedvetna vill göra en luftballong, visst varför inte?
Nu när jag gör en plan för min luftballong så blir mönsterbitarna lite för toppiga för att den ska kännas som en mjuk ballong.. så det är knåpigt.. Men det går framåt.

kreativ

en film om kreativitet

jag tyckte den sa ganska mycket

Varför?

Den senaste tiden då jag börjar skissa på de små bilderna som ska tryckas på tyglapparna till lapptäcket så har jag börjat fundera kring det här med privat och personlig. Vars gränserna går för vad som känns som för mycket info, och vad som trots allt kan vara okej som en slags "wow, vilken öppen inblick schysst!" typ.
Jag tror jag tenderar att ha lite övervikt mot privat hållet, även här i bloggen i skrift, att jag skriver rätt utblottande saker. Jag vet inte varför jag gör det riktigt, ser en chans att bli hörd kanske? Ser en chans att få säga någonting utan att behöva möta en direkt social respons i en grupp människor som man vill försöka imponera på. Tänk om man inte imponerar? Vilken tragedi!
Hur som helst så lär jag ju i mitt yrke sällan upplevas som särskillt imponerande i klassrummet, det är väl inte min roll. Jag ska väl vara den som tar ut svängarna något ofantligt, är den som är mest töntig, sticker ut som bäst och slänger ur mig korkade svar. Så kan eleverna enas om att "hon den där är ju inte riktigt klok".

Jag har börjat fundera kring att kanske inte måla alls på den här gestaltningen. Kanske några få tryck, men sedan bara skriva upp vad mina magiska stunder är. Det är trots allt det magiska som jag vill försöka förmedla, det där vardagliga som man kan nonchalera på eller peka ut som någonting fantastiskt. Kanske gör dem sig bättre i text, där man får se de råa magiska tingen för vad de är. Än att behöva analysera det ett steg till "vad ser det där ut som, vad har alla dom här bilderna gemensamt? vilken teknik? varför just de här färgerna? vad har de för betydelse? varför är det här abstrakt och det där avbildande? osv.

En bild säger väl mycket mer, men jag vill peka på enkelheten och det magiska i något så simpelt som en kopp kaffe.

(tanke dravel)