trött

Jag har kommit till en fas i mitt projekt där jag känner att allt stagnerar lite, att jag stannar upp och det känns som det står helt stilla. Idéerna som en gång funnits runt mig känns så långt borta, från varandra och från mig. Materialet jag ser känns som att jag ser för första gången, har ingen aning vad man gör med händerna.
Tror det blir av att man rusar, jag rusar igenom idéer i början, provar den, sparar, samlar, omprovar, byter spår ibland flera gånger under en dag. Nu står det still.. kanske måste något landa?

Tänker tillbaka på senaste handledningen, att det var skönt att säga att det inte var meänkielin som var grejjen, det är något annat. Varför kändes det skönt? Det hade väl varit grymt om det hade varit grejjen? Om jag hade hittat det? Tänk om jag inte hittar det? Tänk om jag inte lyckas knyta ihop säcken, hur länge kommer jag bära med mig den här processen då?

Rädsla i att inte förstå vad andra säger
Backtrack från tornedalen till de mer generella temat socialt arv
Varför fick finska sidan och inte svenska sidan behålla språket? Vad är skillnaden?
Vem bestämde egentligen det?
Varför behövde tornedalen och övriga sverige innebära en kulturkrock?
Var förbjudet mer generellt över hela sverige eller var det lokalt?

Har läst Carl Linnés anteckningar Lapplandsresan år 1732, en tid då man inte visste mycket alls om Lappland och han antecknade sin resa. Första mötet med en same, och andra spännande intryck ur hans perspektiv.

Tänker på det enorma avtryck som han lämnade efter sig med denna bok, synen på samer, på lappland i överhuvudtaget.

"Med honom kom ett folk, jag visste ej om det var kvinna eller man. Hon såg ut helt liten, ansiktet var svartbrunt av rök, ögonen bruna, lysandes, ögonbrynen svarta och omkring huvudet nedslaget härpå satt en röd platt mössa, kjorteln var grå och i bröstet, som såg ut likt grodskinn, hängde långa, slankande, bruna pattar men mässingsmaljor stodo omkring... Jag blev rädd för hennes första åskådande." s.62

Har gjort en mindmap på vad det är jag tänker på. Vad det är jag egentligen vill säga, men såklart ser jag bara på det jag skrivit och ser bara lösa ändar. 

http://anniesbla.blogspot.se

Regnmåndag. Inspirationslöst. Tradigt. Tänker en del på kalhyggen och på den  nödvändiga tomheten. Känner lite inspiration där, eller kanske lite tröst.