Slutblogg på projekt Hilja

Vad
Jag har gått igenom en process där jag på olika sätt har undersökt mitt personliga sociala arv samtidigt som jag undersökt en mer allmän social påverkan. Denna undersökning har jag försökt att gestalta genom att skapa en tre minuter lång film med musik som jag sjunger i själv på meänkieli. Filmen är inspelad på två platser, ett kalhygge och i en växande skog där ett skogsväsen går omkring.


Varför
Socialt arv & Social påverkan
Att undersöka socialt arv grundade sig från första början i att jag intresserade mig för smakfostran. Vad man tycker om och inte och varför det är så och kom fram till att det handlar om associationer för min del.  Samtidigt kopplar jag det sociala arvet till min framtida lärarroll och känner att jag måste försöka se mina framtida elever för vilka dom är, vad dom tycker om och ej och vad de behöver undersöka närmare för att komma vidare i sig själva.
Efter den här processen kan jag känna att jag förstår bättre vad jag behövde undersöka och att jag behövde blanda praktiken med teorin för att förstå min undersökning lättare. Utöver detta kan andra dessutom behöva uppleva, känna och experimentera mer än vad jag gjort för att komma framåt, vilket jag känner är viktigt att jag förstår.
Den sociala påverkan som jag undersökt jämsides med det tidigare nämnda, grundar sig i min serie som var startpunkten för denna gestaltning. I min serie tog jag upp hur sociala medier och kontakter i överhuvudtaget influerar en i sin roll som lärare, kvinna, ungdom, göteborgare, glasögonbärare.. ja vad som helst egentligen. Jag har länge tänkt mycket på var jag slutar och alla andra börjar, vad som är mitt och min och ditt och din och allting däremellan som möts och nöts. Varför jag gör som jag gör, associerar som jag gör och försökt belysa den sociala kontext jag befinner mig i för att bättre förstå hur jag är fostrad och att mina associationer i mångt och mycket följer en västerländsk norm som jag måste vara medveten om för att kunna se alla elever som jag kommer möta för vilka de är. Inte för vilka jag antar de är.

Jag fann att det var spännande att kombinera dessa två undersökningar och slå ihop dem till en film just för att jag kände att de går hand i hand. Mitt sociala arv har alltid påverkats av tidens sociala normer och kommer alltid göra det. Liksom min världsuppfattning påverkas av mitt sociala arv.

Om Symboliken kalhygge - kultur
I filmen låter jag skogen som kulturmärke få hjälpa mig symbolisera kulturer som liksom skogen skövlas, ersätts, omformateras för att någon utomstående part har bestämt det. Anledningen till att belysa detta är främst för att jag känner att det är det som behövs. För att ge minoritetsgrupper som tornedalingar, samer, romer etc. utrymme i samhället som tidigare berövats dem och fastän de på pappret är erkända som etablerade kulturella grupper nu med rättigheter så är det ett väldigt litet utrymme de får. Under arbetets gång har jag trippat på tå kring gränsen för exotism eftersom att jag kommer som utomstående och vill belysa dessa gruppers behov av plats, fastän jag inte är en del av dem. Fastän jag känner mig rädd för att arbeta över huvudet på stora grupper och göra rejäla övertramp, känner jag ändå att jag måste våga ta i frågan och ta debatten och jag tror och känner att det är vad fler i samhället kanske skulle behöva göra. Ge dem plats, snarare än att skriva under ett papper som erkänner att de finns för att därefter ignorera dem. Det, känner jag, är som att skövla en skog och plantera en ny i raka led för att låta stå i några år tills man bestämt vidare vad MAN ska göra med DEM.

Om Skogsfrun:
Att jag i filmen beslöt mig för att klä mig i bark och bli ett fysiskt skogsväsen handlade mest om att det var en idé jag behövde köra fullt ut för att pröva. Ett experiment kan man säga.
Men under tiden som jag var skogsväsendet kände jag att jag förstod min koppling med skogen bättre än jag gjorde i mina vanliga kläder. Kände att kostymen hade en stor betydelse för min identitet och hur jag relaterade till min omvärld vilket är någonting som jag minns extra väl från högstadiumet där identitetsskapandet verkligen satt i kläderna.
Att bli barkkvinna tänker jag är liksom att bli lärare, att jag behöver den utrustning som mitt sociala sammanhang kräver för att jag ska kunna kommunicera det jag vill, och att jag behöver utforska vad som kommunicerar vilket budskap. Men också vilket budskap jag vill sända, och till vem på min framtida arbetsplats. Tänker att det också får bli ett experiment.

Under redovisningen fick jag en kommentar kring mitt beslut av att ha en näver-bh och inte täcka magen för att få den horisontella linjen som träd faktiskt har.
Detta beror på att jag hade en tanke att låta trädet dansa magdans för att förtydliga den kulturella kopplingen med kalhygget. Jag valde tillslut att inte ta med klippen med mer karaktäriserad magdans eftersom att jag kände att filmen blev spretig och är medveten om att magdans ofta ur en manlig (men ibland även kvinnors) synvinkel kan tolkas sexuellt.
Denna vinkling ville jag inte ha i min film, men i och med att jag fortfarande är klädd som magdansös och visar hud, kan skogsfrun få en viss sexuell vibb ändå, speciellt om man läser henne som skogsrået.
Jag ser och förstår denna möjliga tolkning, men kan samtidigt känna att det bara är en kropp och att kvinnan generellt sett som symbol står för naturlighet och kan å andra sidan göra att skogsfrun blir ytterligare ett steg närmare skogens kultur just för att hon visar lite hud. Jag känner att den kvinnliga kroppen är så extremt sexualiserad och att det inte behöver vara så, att genom att ta även den debatten och visa ickesexuell kvinnohud kanske kan bidra till att vända även denna tradition bara man ger det en chans?

Hur
Min process har fungerat mycket utifrån association och influenser liksom mitt tema. Jag har insett att det är väldigt viktigt för mig att koppla nytt med gammalt jag bär runt på och inspireras av. Som en röd tråd som jag alltid plockar upp, och jag antar att jag inte är ensam om att ha det stå i huvudet.
När jag känt mig klar har jag tagit en paus, reflekterat kort över vad jag gjort, varför som jag gjort just detta och vad nästa steg kan vara. Sedan har nästa avstamp kommit ibland nästan genom tillfälligheter och ibland som mer naturliga steg.
Tänker att detta är viktigt för mig att veta att min process fungerar såhär, att saker som ibland verkar så lösryckta egentligen kopplas ihop med någonting gammalt man kanske burit på i fem år, och att man måste få testa det lösryckta liksom det mer logiska i en process.
Känner att jag måste låta mina framtida elever få ha långa skiss stadium och inte tänka så mycket på pappersåtgång. Tänker också att eleven som ritar samma figur om och om igen kanske helt enkelt inte är klar med den figuren, men att man kanske kan utveckla den på något vis genom teknik och medium ifall det behövs?

Jag känner att jag har redogjort min process väldigt tydligt i ett tidigare blogginlägg som heter Resumé av processen. Men att jag här vill koppla några tankar som jag har om vad jag gjort och lärt mig, och hur jag kopplar min process till min framtida lärarroll.

Slutligen vill jag säga att det nog finns tusen kopplingar till i detta arbete som jag gjort under processens gång men som jag glömt redogöra för, men känner att jag fått med de stora dragen åtminstone och känner att jag rör mig framåt, fastän jag så många gånger under arbetets gång kände att jag trampade vatten. Vilket också är en nyttig läxa för framtiden, att saker helt enkelt inte är som de ser ut att vara varje gång.