Ansvar

Min installation eller "förändring" bearbetade problematiken med nedskräpning och vems ansvar det är att plocka upp skräp egentligen när det väl har hamnat på fel plats?
Genom att plocka upp skräp från gatan, kan man ju tycka att det vore lämpligt för mig att kasta det skräpet som en god gärning. Men vem gör jag en tjänst då? Medmänniskorna som inte behöver plocka upp det själva? Lära andra att det finns någon annan som plockar upp efter dem? Det vill jag inte göra. Samtidigt som jag satt och byggde min installation på en busshållplats, började jag fundera kring huruvida detta skräp som jag plockat upp efter andra fortfarande kvalificerade som den andras nedskräpning eller ifall det nu var jag som skräpade ner. För det gör jag ju, i en slags extrem medvetenhet skräpade jag ner på en väldigt medveten plats i förhoppning att få andra att bli medvetna om att jag skräpar ner.
Men folk skärrades av att jag satt där och byggde mönster av gamla fimpar och tidningar. En dam kom fram och frågade vilken skola jag studerade och sa att det hela nog skulle bli fint när det var klart.
Jag tror att folk inte kunde lägga ihop bilden av att en ung tjej med en dyr regnjacka skulle självmant sitta och smutsa ner sig och arbeta med skräp. Och det är väl sant, det skulle jag ju inte i vanliga fall ha gjort. Det måste ha med konst att göra (eftersom allt annorlunda som bryter normer har med konst att göra?).

I första stund blev jag nästan lite stolt över att jag satt och lyckades bygga konst, och att människor runt om mig accepterade min kreation som ett konstverk. Men efter en stund sjönk det in att om jag bara hade hävdat i sten för den damen att detta var min fritidssyssla så skulle jag absolut inte accepteras på samma sätt. Jag skulle nog inte få kommentaren att det nog blir fint när det är färdigt. På något vis stör det mig väldigt mycket. Inte att jag har någon slags inre längtan att få peta i skräp hela dagarna och göra installationer över hela stan och bli nischad som "Skräp-Anna". Men jag inser också att anledningen till att jag inte vill ha det scenariot beror på att samhället runt mig skulle titta snett på mig, och att det är det tyngsta argumentet till varför jag kände att detta projekt var provocerande. Varför är jag så brydd om människor ser snett på mig? På vilket sätt kommer det påverka mitt kreativa utövande och framför allt min roll som lärare?
Detta måste jag fundera på.